Mobiler i undervisningen…

Visst är mobiltelefonen en härligt mobil uppfinning. Jag läser åter igen avsnittet om mobiltelefonen som verktyg för lärande och hoppas kanske innerst inne att jag ska få en aha-upplevelse, att jag plötsligt ska se möjligheterna...men den dyker inte upp denna gång heller, det är fortfarande mest riskerna som spökar hos mig. Både då det gäller klassskillnader och risken för att familjer med många barn, ensamstående föräldrar och/eller erbetslösa inte har möjlighet att skaffa mobiler till alla barnen. Insåg själv att min mobil var både gammal och enkelt trist utan funktioner och finess när jag gick igenom uppgifterna. Jag kände också spontant att det inte kändes rätt att uppmuntra till mer mms mm då det även blir en kostnad i form av telefonräkning i slutändan.

Visst är det smidigt att man både kan räkna och fotografera med den. Filma och blogga. Jag tror dock att det finns så mycket fritidssysslor som lockar i samband med mobilen att det kan vara svårt för eleven att koncentrera sig.Vad tror ni? Går det att använda mobilen som ett bra verktyg i skolan? Jag hoppas fortfarande på en aha-upplevelse.

Mitt, ditt, vems?

Ibland kan det tyckas omoget att inte vilja dela med sig och idag när så mycket handlar om att ”dela” på nätet känns det bakåtsträvande att tänka ”tänk om jag inte vill dela med mig?”. Jag blev intresserad av frågan Vem äger rätten till ett utbildningsmaterial som jag har skapat? Och i den Legala handboken – en guide från Nätuniversitetet, fann jag en del svar på mina frågor. Som blivande textillärare med många ideer och nya projekt i tankarna funderar jag givetvis över denna fråga. På sulf.se, Nummer 5-0, läser jag: ”Det andra lärarundantaget är det undervisningsmaterial en lärare framställer och som han eller hon använder i sin undervisning för att kunna fullgöra sin pedagogiska verksamhet, liksom det som en forskare producerar i sin forskning.” ...det ser positivt ut, men gäller det bara på universiteten? (SULF står för Sveriges universitets lärarförbund). Självklart är det härligt när man kan dela med sig av kunskap och erfarenhet och det tror jag gynnar både skolan och de anställda, men samtidigt är det viktigt, särskilt i en tid då lärarlönerna är låga, att jag äger rätten till det material jag skapar och att jag kan avgöra vart materialet skall användas. Låt säga att jag exempelvis arbetar som vikarie på en skola och ska byta arbetsplats då ordinarie lärare kommer tillbaka – givetvis vill jag plocka med mig mitt material. Om jag har arbetat ihop ett unikt material gör det ju krasst att jag kan löneförhandla.

Ett skafferi med länkar

Öppna lärresurser känns som ett enormt och för min del långt ifrån färdigutforskat fält. Idag bekantade jag mig med sidan pedagoglänkar.se vilket är tänkt som en gemensam resurs- och kunskapsbank där man ger och tar. Eller ”Charing is caring!” som det så fint står på sidan och visst ligger det väl lite i de orden? En härligt initiativ av Richard Westerberg som är idéägare och ansvarig för Pedagoglänkar.

Sidan förde mig vidare till lektion.se som jag bekantat mig med tidigare och lagt till en av mina favoritlänkar för att sedan föra mig till länkskafferiet där jag blev kvar ett bra tag. Vilken bra sida! En nationell söktjänst som är till för skolan och som drivs av skolverket. Den skall vara till hjälp både för elever och lärare och idag innehåller den 4500 länkar. Länkarna är uppdelade efter respektive kategori och skolämne vilket gör det enkelt att hitta det man är ute efter. Det går även bra att prenumerera på nyheter via RSS. Jag hittade intressanta länkar inom ämnet textilslöjd vilket gjorde mig glad. Har ni också haft glädje av dessa sidor?

Testar test i Bilda

Det var smidigt att göra test i Bilda. Lite pyssel att komma på hur man skulle spara, men med en extra koll på instruktionsfilmen gick det fint. I dessa lägen är distansundervisning via dator perfekt - underbart att få klura i egen takt och kunna ta om instruktionerna om och om igen. Jag har funnit interaktiva test i denna form tacksamma när man exempelvis pluggat en hel del inför en större uppgift för kolla om det fastnat något där bak i huvudet. Nästa uppgift i övningsaktiviteten för min del blir att prova på ett inlämningstest. Kanske inget som ofta används i grundskolans textilslöjd där jag förmodligen är verksam i framtiden, men i slöjden på en gymnasieskola kan det passa. Det finns ett litet orosmoln jag alltid funderar över när det gäller inlämningstest som görs på distans och det är hur man helt och fullt vet att just personen i fråga har gjort testet...men kanske har tekniken löst det om två år. Loggade just in på en dator som efterfrågade fingeravtryck vid inloggning....vem vet vad datorn fågar efter i framtiden?

Stressiga röda prickar

Idag vill jag reflektera över röda prickar. Små stressande plitor som jag inte får bort. Varje gång jag loggar in får jag en slags bekräftelse på att jag inte räcker till...och det spelar visst ingen roll hur mycket tid jag lägger ned på kursen. Ur en elevs perspektiv är det nog inget som stärker självförstroendet. Ett slag på näsan varje gång man går in i kursen. Förhoppningsvis har jag missat något i systemet för annars är det ju rätt kasst och inte särskilt flexibelt vilket annars är distansstudiers signum. Hur får man bort prickarna? Idag tog jag tag i saken och försökte få kontakt med de som kan svara på frågor kring kurstakten - men ack vilken besvikelse när de var på semester. Jag gissar att problemet var att jag försökte få kontakt via telefon då min erfarenhet av nätbaserad undervisning innefattar en hel del väntan och jag helt enkelt kände mig otålig... Jag gör nu ett nytt försök mejlledes och hoppas att det sitter någon på den posten.

Skype – minskar avstånden

Ända sedan Hedvig i Från A till Ö, ”...kom och skriv mig det på näsan om ni vågar....” talade med sin syster i en telefon och samtidigt kunde se syrran på en tvbild har jag önskat att kunna göra likadant. Nu är det sedan ett par år sedan fullt möjligt och gratis!! Skype är enkelt att ladda ned och kostar inget. Tack vare detta program kan jag prata gratis med vänner jorden över, men visst finns det nackdelar. En dålig uppkoppling är ett exempel, då bryts samtalet, hackar och flimrar. Den tekniska utrustningen kan få det att krångla, likaså väder och täckning.

Skype har även en funktion där jag kan betala och ringa till fasta telefoner. Det kostar ca 35 kronor i månaden och då ringer jag fritt till fasta telefoner i Sverige samt får ett lokalt telefonnummer som vänner kan ringa mig på. En hel Ok telefonräkning! Men även solen har sina fläckar och ljudet är inte alltid perfekt, ibland försvinner det och ibland bryts samtalet. Det går inte att ringa 020-nummer och knappfunktionen fungerar inte. Trots dessa nackdelar är fördelarna tillräckligt många för att jag ska använda Skype, ett tacksamt verktyg som enkelt kan användas i distanskurser. Jag gjorde själv en munta via Skype en gång pga att det andra systemet låg nere och det fungerade finfint trots att samtalet bröts en gång. Är det någon som föredrar något annat liknande program?

Smartare och aktivare slöjd

Mitt första möte med en interaktiv tavla var under en VFU-period för snart två år sedan. Jag fattade direkt tycke för detta smidiga verktyg och som blivande textillärare såg jag möjligheter till att kombinera It med slöjd på ett spännande sätt. Jag kände mig övertygad om att den skulle göra undervisningen både mer spännande och givande för dagens elever. Ett redskap i tiden. Nu två år senare och mitt uppe i denna kurs är jag fortfarande övertygad om att detta verktyg skulle passa fint in i min kommande undervisning, men jag inser, om än motvilligt, att få rektorer låtit sig övertygas av andra textillärare ute i landet. Varför ser vi inga tavlor i slöjden?

För en tid sedan fick jag tillfälle att prova på Smart Boards på Uppsala Learning Lab, och där ibland de inlagda uppgifterna hittade jag inget med slöjdanknytning. När man har tillgång till en Smart Board kan man registrera sig och bli medlem i smartklubben.se, ett nätverk för användare av dessa tavlor där pedagoger delar med sig av lektioner och erfarenheter. Det låter toppen och jag försöker ta reda på hur jag som tavellös student kan få ta del av denna ”smarta gruva”. Någon som vet?

i-pad och jag är förlorad

Jag är ingen tekniktokig typ. Vill helst bara att tekniken ska fungera. Men så provade jag en i-pad i helgen och jag är förlorad. Vilket hjälpmedel! Den var enkel att använda, bara touch and go! Innan hade jag mest tänkt att den verkade överreklamerad och onödig. Nu finns den högt upp på "vill-ha-listan". Tyvärr fick jag som sagt var bara prova den och priset känns i dagsläget ännu ej aktuellt för min del...men vad är väl en bal på slottet...och man kan ju alltid fortsätta att drömma. Som ett hjälpmedel i skolan är den klart intressant och priset sjunker säkert i framtiden om den slår igenom. Jag fann den till och med behaglig att använda som bok och det är en kittlande tanke att eleverna i exempelvis högstadiet skulle kunna använda detta hjälpmedel i framtiden. Det vore intressant att höra något negativt om denna underbara platta?

Pecha Kucha

Jag lät mig inspireras av informationsfilmen ”Pecha Kucha training bite” om Pecha Kucha, en teknik som ska förbättra digitala presentationer (ligger under IKT-verktyg och digitala presentationer i Bilda). Namnet Pecha Kucha betyder ”ljudet av småprat” och tekniken har utvecklats av arkitekterna Astrid Klein och Mark Dytham. Min tänkta speakerröst som skulle läggas till mina bilder visade sig bli tidskrävande det tar tid att hitta på något att skriva och med extra tidspress, dvs en tidsstyrd presentation. Det skulle bli en 6 minuter och 40 sekunder lång ljudfil i kombination med 20 bilder som alla vardera visas i 20 sekunder. Jag tror dock att resultatet skulle bli bra om jag hade valt att spendera all den tid som speakertexten efterfrågade. Istället valde jag att nöjsamt känna till tekniken och göra bildspel i powerpoint. X antal timmar senare har jag fortfarande inte löst hur jag får ut det på bloggen, men ”learning by doing” kan ta tid :). Informationsfilmen ”Pecha Kucha training bite” fångade mig med sitt ”småprat”. Ska en presentation användas mycket kan det vara värt att göra den i enlighet med Pecha Kucha, men annars känns det som att det kostar mer än det smakar och jag inser att det är lätt att fastna i tekniska frågor istället för att använda tiden till det som jag verkligen har nytta av. Det är viktigt att sålla och svårt. Kanske är det en av de svåraste bitarna med Ikt – att lära sig att sålla?

Ett slag för upphovsrätten

De små informationsfilmer som ofta visas före filmen jämför stöld av film med all annan stöld, vilket synliggör brottet på ett enkelt sätt. I mycket tidig ålder får vi dock lära oss att stöld på exempelvis butiker inte är Ok och jag ställer frågan varför vi inte får lära oss samma sak om exempelvis bilder och filmer på nätet? Är det för att vi inte har hängt med i utvecklingen? Någonstans finns det ju upphovsmän som försöker leva på det de gör. Här anser jag att lärare som väljer att arbeta med Ikt har ett stort ansvar. Information och tydlighet i lag och rätt på internet borde ha hög prioritet. En djupare förståelse skulle vara bra – en förklaring till varför verken är upphovsrättsskyddade. Det är viktigt att skilja på det som folk delar med sig av frivilligt och det som upphovsmannen helt enkelt vill ha betalt för. Creative Commons är ett bra initiativ där man kan välja att dela med sig av sina verk och arbeten - sajter som flickr.com och liknande är även de bra alternativ när man inte kan eller vill betala för exempelvis bilder. Det vore intressant att höra exempel på hur man kan öka förståelsen för upphovsskyddade verk på internet?